Ismusik

 

"ISENS KLANG"

Intresset av att arbeta med"Isens klang", kom genom hanteringen av isen i samband med inredningen av min första Ishotellsvit. De isskivor som jag använde, gav ifrån sig fantastiska klanger och eftersom jag är mycket intresserad av materialens ljud/klanger, var det självklart att experimentera och utbyta erfarenheter med de
iskonstnärer som under flera år arbetat med isen. det fanns inte tid till mer ingående experiment, förrän dec/jan 97/98. Inför kulturhuvudstadsåret-98, då Ishotellet hade ansvaret för att bygga Ispaviljongen, i Kungsträdgården, inbjöds 8
skulptörer till Ishotellet för att bekanta sig med isens egenskaper.

Under den perioden deltog jag som assistent, med rätt att experimentera. Allt fanns på plats, is i olika storlekar, maskiner, verktyg och jag hade tid. Det ledde till att jag byggde mina första Isstrument och idén föddes, att kontakta slagverkare, för att spela på isstrumenten.

Idén formulerades till ett förslag till K-98 att "Below Zero band", som jag döpte bandet till, skulle inviga Ispaviljongen. Det blev klartecken och bandet spelade två gånger i paviljongen under invigningsdagen. Efter det vilade projektet tills våren -99, då jag tog upp idéarbetet som del av
Förgänglighetens Skönhet. Skissade du på bandets sammansättning och fick kontakt med den norske slagverkaren Terje Isungset, som bygger
instrument baserade på naturmaterialens klanger. Han blev en perfekt sparringpartner i det fortsatta utvecklingsarbetet av isstrument. Han höll på att skriva på en komposition, som skulle framföras i Lillehammer, febr. -00. Han ville att vi skulle
samarbeta, och i sept-99 inbjöds jag till Lillehammer för att se på förutsättningarna och
presentera hur min eventuella medverkan skulle se ut. Det blev sammarbete.

Terje Isungset och jag fortsätter kontakten och inför milenniumfirandet ville SVT ha med isorkestern i BBCs världssändningar, det var en kick, utom ekonomiskt.
Förberedelserna fick bla. ske utan ersättning.
I dec . inbjuds slagverkare att medverka i en
istrumentworkshop, dit också Terje bjöds in, som repetitör, vilket gav ett verkligt och idemässigt lyft.
Att arbeta. med isstrument blir också till ett arbete med det scenografiska uttrycket och ljussättraing av isen något som vi, bara i liten skala, fick tid till.
Workshopen äger rum i en av Ishotellets stora salar, samtidigt som Ishotellet tar form runt omkring oss. Isstrumenten tar form av xyilofoner,
med olika isklanglådor som fundament, skivor som när de vrids i den kalla snön, gnisslar, isstavar i olika längd och tjocklek, upphängda i noden, ger klanger och klirr, stora upphängda isskivor låter som malmklockor, bearbetade stora isblock får i
lyckliga fall djupa bastoner. Olika klubbor, alla med olika grad av dämpning, lockar fram
klangerna.

Fingervantsförsedda händer smeker fram klirr och toner ur isstavarna. Is mot is, särskilt skivor som hängts upp Så att de fritt kan rotera och
ibland lätt komma i kontakt med varandra. Hela tiden måste man försktigt, men ändå bestämt locka
klanger och toner ur isen. Ändå spricker den eller kollapsar väldigt lätt, särskilt de tunnare skivorna och smala stavarna. Att försöka motverka detta
genom större försiktighet, skulle hämma. Skörheten är isstrumentens ofrånkomliga egenskaper. Därför
blir iskollapsljudet en del av isstumentens ljudrepor-
toar.

Till ljudklangernakommer, ljusklangerna, som förhöjare avisstrumenten. Den klara isen som vi
arbetar med, blir magisk och levande med rätt ljus.
Ljus inuti isen med fiberoptik, UVE -ljus gör att isen blir självlysande med hjälp av specialfärger. Särskilt vita och blåvita färger, framhäver isens
egenskaper, men tål ingen konkurrens från annat ljus (som så många andra}.

Allteftersom man förverkar en del av isstrumenten kommer lusten att utveckla isstrumenten vidare. I takt med erfarenheterna, nya improvisatoriska ideer, eller inblandning av röster och andra instrument. Under experimentperiden, gjordes tex.
en didgirido, (ursprungs instrumenten från Australien), en basun och ljudmässigt
mycket bra högtalare i is.